Bushwick berättar sin egen historia i sprejfärg. Långt innan konstnärerna kom var kvarteret ett av New Yorks industriella kraftcentrum, och i dag täcker muraler husfasad efter husfasad på ett sätt som gör en promenad genom stadsdelen till en vandring genom Brooklyns omvandling, från bryggeri till lagerlokal, från lagerlokal till ateljé. För den svenska resenär som redan sett Williamsburg är Bushwick nästa steg österut, mindre putsat och betydligt råare.
Från bryggericentrum till tomma lokaler
På 1800-talet lockade billig mark och närheten till hamnen tyska bryggare till Bushwick, och inom några decennier hade kvarteret blivit ett av landets tätaste bryggeridistrikt, ibland kallat ”Beer Capital of the Northeast”. Ett dussintal bryggerier låg tätt samlade i det kvartersområde som fick smeknamnet Brewer’s Row. Ölboomen tog slut under 1900-talet: förbudslagen och konkurrens från större bryggerier tömde tegelbyggnaderna en efter en, och strömavbrottet 1977, med efterföljande plundringar, gav kvarteret ytterligare ett sår. Under årtiondena som följde stod många av de gamla industrilokalerna tomma eller halvtomma, redo för nästa kapitel.
Väggarna som blev ett friluftsgalleri
Det var i de tomma väggarna konstnärerna såg sin chans, med samma logik som drev kreatörer vidare österut när hyrorna i Williamsburg steg. Den enskilt viktigaste drivkraften bakom omvandlingen har ett namn: Joe Ficalora, uppvuxen i Bushwick, som miste sin far i ett mord under barndomen och sin mor i en hjärntumör 2011. Året därpå grundade han Bushwick Collective. Fastighetsägare i kvarteren lät honom använda sina väggar, och kvarteret kring Troutman Street och St Nicholas Avenue förvandlades till ett fritt friluftsgalleri dit konstnärer från hela världen bjuds in för att måla om väggarna. Antalet muraler brukar anges till ett femtiotal i besöksguiderna, men någon officiell räkning finns inte, och siffran ändras löpande eftersom väggar målas över och nya tillkommer i en jämn ström.
Parken som bytte namn
Ett par kvarter från gallerivägen ligger kvarterets gröna hjärta, en park vars historia säger nästan lika mycket om Bushwick som gatukonsten gör. Marken ägdes delvis av cirkusdirektören Phineas T. Barnum och hans hustru Nancy, som både höll cirkus och hade lager på platsen, och köptes in av dåvarande staden Brooklyn i början av 1890-talet. Parken hette då Bushwick Park. År 1989 döpte stadsfullmäktige om den till Maria Hernandez Park, efter grannskapets egen aktivist. New Yorks parkförvaltning berättar hennes historia på skylt i parken: Hernandez, född i Brooklyn 1953 och utbildad i redovisning vid New York University, hade tillsammans med sin man Carlos kämpat mot langarna som tagit över kvarteret, och de organiserade blockfester och samlade grannar för att pressa bort dem från gatorna. På morgonen den 8 augusti 1989 träffades hon av fem skott genom fönstret i bostaden på Starr Street och dog kort därefter, samma gata där flera av dagens muraler målas.
Praktiskt för besökaren
Bushwick nås enklast med L-tåget till Jefferson Street eller Morgan Avenue, en kort resa från Williamsburg och mellan 15 och 30 minuter från Manhattan beroende på var man kliver på. Räkna med en halvdag för att strosa längs Troutman Street, St Nicholas Avenue och Starr Street, gärna med ett stopp i Maria Hernandez Park mitt i vandringen. Kombinera gärna besöket med någon av stadsdelens restauranger, eller planera hela resan med vår guide om att resa till Brooklyn. Fler kvarter att utforska samlas i vår översikt över Brooklyns stadsdelar.
Senast faktagranskad: 25 juli 2026